I skogen

En text som även ligger på min andra blogg och som behöver mer bearbetning. Jag har alltid varit fascinerad av svensk folktro och skulle gärna göra en serie noveller som handlar om olika myter. Älvor, maran, häxor, havsfolk…

Första gången jag såg henne var genom köksfönstret i skymningen. Det var på torsdagen, fjärde dagen av min semester och andra dagen i stugan. Jag hade precis satt mig med den blåa tekoppen och Mio min Mio som jag hittat ett slitet ex av i källaren när jag fick syn på henne. Hon stod på andra sidan vägen, precis i skogskanten och delvis bakom en gran. Till och med en junikväll är skogen mörkare än staden men det var fortfarande så ljust att jag såg henne ganska tydligt. Det var som när man ser en räv eller något annat vilt djur, en andlös tystnad och spänd stillhet. Hon stod och tittade åt ena hållet efter vägen som om hon väntade på skuts från någon, som om vägen var E6an utanför Göteborg och inte en liten grusväg två mil in i skogen. Först förvirrade hon mig, hennes kläder var inte vad man kunde ha förväntat sig. Hon hade visserligen en lång kjol men den var batikfärgad i olika nyanser av grönt och ganska trasig. T-shirten var svart med en logga och ett namn som antagligen tillhörde ett heavy-metal band. Ögonen var svåra att se under det rufsiga bruna hårsvallet. Jag satt i flera minuter och bara tittade medan tekoppen svalnade mellan mina fingrar. Åskan som kommit på morgonen hade slagit ut strömmen igen så jag hade tänt ett stearinljus och det var tillräckligt mörkt inne för att jag skulle kunna se ut utan att störas av min spegelbild i det vågiga fönsterglaset. Plötsligt vände hon på huvudet och tittade rakt mot fönstret, rakt mot mig! Mitt hjärta började dunka när jag insåg att hon egentligen inte var så långt borta, bara knappt fem meter. I det ögonblicket var jag tacksam för den tjocka träväggen och det dubbla fönsterglaset mellan oss. Hon stod där en lång stund och iakttog mig som jag iakttog henne. Så hördes plötsligt ett brak av kvistar, hon snodde runt med ett vilt djurs snabbhet och några sekunder senare var hon borta. Det sista jag såg innan hon försvann bakom ett mosstäckt flyttblock var svanstofsen som stack fram under den gröna batiken.

Advertisements